LOGO GLOBALRUNNERS

Gunnar Race Report från Nove Colli

Först och främst – Novecolli är en fantastisk upplevelse! Detta var mitt första race utomlands, har tidigare kört Vätternrundan 10+ år. Kände att jag ville testa något annat. Valet föll på Novecolli i Italien som är ett av de mest klassiska Gran Fondos som man kan köra. (2020 år 50e året som loppet arrangeras) Man ska ha i åtanke att loppet egentligen bara består av backar, endera cyklar du uppför eller så åker du utför. Även om det är ca 10 mil kortare än Vätternrudan så skulle jag säga att det är mer utmanande.
 
Vädret 2019 var det stora samtalsämnet, skulle det regna eller skulle vi klara oss. När vi ställer oss på startlinjen i Cecenatico kl 06.00 är det uppehåll men molnen ligger lågt och jag har på känn att detta kan bli en blöt historia. Första milen fram till stigning 1 går i en rasande fart, det är platt och klungorna stort, allt känns lätt. Första stigningen är utmanande men inte mer än så. Jag håller igen på tempot och planerar för att orka ta mig över ytterligare 8 berg. På förhand har vi blivit varnade för stigning 4 Barbotto som har en medellutning på nästan 7%. Väl uppe stannar vi och bjuds på pasta. Generellt ska sägas att depåerna i en Italiensk Gran Fondo verkligen skiljer sig från de i Sverige. Det finns kakor och bullar, godis och energidryck, pasta och gud vet allt. Säkert är att man inte behöver komma i mål hungrig (allt detta beror givetvis på ambitionsnivå, vi såg många vältränade italienare som inte så mycket som tittade på de dignande utbudet och utan att blinka körde snabbt förbi).
 
Vi kämpade på och klarade oss utan regn ända fram till stigning nr 9. Längst ner i dalen börjar det dugga men snart övergår det till ordentligt regn. Sista stigningen är inte den längsta med sista kilometrarna upp mot toppen är de brantaste. Backen heter Gorolo och är känd för att ha varit legendaren Pantanis favoritbacke. Vi når toppen och regnet är nu ihållande, tänker att det inte kan bli så mycket värre. Men det kan det. Utförskörning i ösregn väntar. Har fullt upp med att hålla mig upprätt på cykeln. Nere i dalen väntar några enklare mil tillbaka till Cecenatico som i vanliga fall skulle varit lättåkta och rätt trevliga föreställer jag mig. Upplaga 2019 är något helt annat. Regnet når bibliska mått och vi ser stundtals nästan inte vägen.
 
Väl i mål efter 8 timmar och 25 minuter bjuds man pastaparty. Jag hoppade över detta då min kropp mest av allt önskade sig torra kläder och lite värme.
 
Jag kan verkligen rekommendera att köra en Gran Fondo i Italien – inte minst för att det i startavgiften ingår en cykeltröja att bära som ett minne av en utmanande dag på den Italienska östkusten.
 

Gunnar med kompis pustar ut i Barbotto.
Såklart är även polisen snabb under ett Gran Fondo.