LOGO GLOBALRUNNERS

Vad är unikt med att rida i Mongoliet?

"I Mongoliet, Djingis Khans hemland, spränger hästjordar fram över vidderna. Här bor fler hästar än människor. Ridning ingår så djupt i de kulturella rötterna att riksdagskandidaterna fotograferar sig på gallopperande hingstar. Om man ska rida någonstans är det väl här. Jag har förälskat mig i Mongoliet och människorna där."

"Det finns ingen plats på jorden som liknar Mongoliet. Tycker andra att en strand med palmer är exotiskt är det ingenting jämfört med detta vilda land. Stäpperna sträcker sig från en ände av horisonten till en annan, utan minsta tecken på mänsklig verksamhet förutom vid de runda ger-tälten som finns uppsatta vid flodbankarna. De står under en otroligt starkt blå himmel med hjordar av hundratals getter, får, kor och hästar runtomkring. Om dagarna är spektakulära är nätterna det än mer. Det är tveksamt om du kan se fler stjärnor än här, det skulle nog vara i öknen i så fall. Här är du långt från elektriska ljus och föroreningar som annars stör sikten. Vintergatan, satelliter och fallande stjärnor är lätta att följa. Det är lätt att känna sig liten i den här miljön." 

"Maten var en stor överraskning under ridturen med tanke på förutsättningarna i vildmarken; helt underbart god. Hästkarlarna, reseledaren och kocken tog verkligen hand om oss och såg till att vi fick roliga och varierande turer varje dag. Under gallopperna över stäppen var vi ibland uppe i höga hastigheter. Det här var mitt livs största och bästa äventyr."
 
"Trots långa galoppass verkade hästarna inte bli särskilt trötta. De var inte så stora men verkade extremt starka och uthålliga. Vi red sex timmar om dagen och njöt av fantastiska vyer. Solen stod högt och värmde intensivt. Att rida här är fritt, man behöver inte gå i led som hemma. Det här var en helt oförglömlig resa och jag skulle gärna göra om den."

"I Mongoliet kan du få de bästa ridupplevelserna i livet.  På avstånd såg vi små runda vita prickar. Det var nomadfamiljernas jurtor och runt omkring på stäppen betade deras kor, hästar, får och getter. Även om hästarna är nomadfamiljernas stolthet, gullas det inte med dem. Långa perioder får flocken ströva fritt och hästarna måste klara sig på enbart gräs. Hästarna får heller inte några namn. Mongolerna rider i de traditionella sadlarna, gjorda i trä med höga kanter fram och bak där de korta stiglädren inte går att justera. Mongolerna tycks kunna stå i stigbyglarna hur länge som helst. Vi turister får anpassade, bekvämare sadlar."

"Höjdpunkten var besöken hos olika nomadfamiljer. Hos den första välkomnades vi i jurtan av pappa Chuluunbaatar och mamma Otgoo och deras två barn samt deras kusiner. Vi blev bjudna på den traditionella sommarmaten för nomaderna: mjölkte, torkad yoghurt och ost.  Airag, jäst stomjölk, var mer intressant än gott."

En jurta, eller ger, är en stomme av trä klätt med tjock filt och en kamin i mitten. Nomaderna flyttar med sina djur efter årstiderna. Geren går snabbt att plocka ner och lasta på jak, kamel eller lastbil. Gererna är varma på vintern, en del har små hus vid sidan av där man bor på sommaren, men på vintern är geren att föredra.
Män i traditionella Del'er, långa rockar som knäpps vid axeln med en lång orange scarf som viras runt midjan. Ärmarna är en halv meter för långa, här behövs inga vantar. På vintern har de ofta pälsmössor - med spets. Kvinnorna använder också Del'er men oftast i finare tyger.