LOGO GLOBALRUNNERS

2019 > 06

Första helgen i februari har vi en längdskidresa till Toblach-Cortina. Det är ett lopp i klassisk stil på 42 km och/eller skate 30 km. År 2020 startar bägge loppen i Toblach i riktning mot Cortina. De går genom en dal med Drei Zinnen i blickfånget förbi den vackra Toblach-sjön. Dolomiterna sägs vara som allra vackrast just här och är med på UNESCO:s världsarvslista.

Är det en slump att vi kallar loppet för Toblach-Cortina när andra säger Dobbiaco-Cortina?
Nej, det är ett medvetet val som de flesta besökare nog aldrig reflekterar över.

Toblach där vi bor och där starten går, ligger i Sydtyrolen. Området tillhör idag Italien, men var fram till första världskriget en del av Österrike-Ungern. De flesta som bodde här här innan Italien tog över området var tyskar, kroater och slovener och än idag pratar i stort sett alla tyska. Folket drabbades här mer än andra svårt av fascisternas Italienisering. Det var en process där italienska myndigheter tvingade människor att anamma italiensk kultur och lämna sin egen. Icke italienska eller delvis italienska befolkningsgrupper och territorier assimilerades. Den här politiken kulminerade under de italienska fascisterna 1922-1943 med diktatorn Benito Mussolini i spetsen.

När italieniseringen startade var vissa områden enspråkiga och saknade helt en italiensktalande befolkning. Målet med italieniseringen var att skapa en enhetlig befolkning och en av Italien präglad kultur i de assimilerade territorierna.

Metoder
Italieniseringen genomfördes med olika metoder:

·       utflyttning av icke-italiensktalande
·       inflyttning av italiensktalande
·       systematisk diskriminering av andra språk

Icke-italiensktalande lämnade sina hem och de som lät sig assimileras accepterades som ”goda italienare”. Diskrimineringen skedde genom att alla språk utom italienska förbjöds i rättsväsendet, i administrationen, i tidningar och tryckta medier, i förskolor och skolor och på gravstensinskriptioner. Det var förbjudet att använda sig av tolk. Icke-italiensktalande politiker, domare, lärare och andra ämbetsmän blev uppsagda och ersatta med italiensktalande personer. Personnamn, efternamn och ortsnamn ersattes med italienska namn.

Sydtyrolen drabbades värst
Det största området som berördes av italienisering var Sydtyrolen där 3 % av befolkningen var italiensktalande, resten talade tyska eller ladinska. När de italienska fascisterna kom till makten och Benito Mussolini blev statsöverhuvud tilltog assimileringspolitiken. 1923 förbjöds tyska i skolorna, medierna, den statliga förvaltningen och administrationen. Tjänster inom den sydtyrolska administrationen, inklusive skol- och rättväsendet, tillsattes av italiensktalande.

Geografiska platser och ortsnamn fick nya officiella italienska namn och tyska för- och efternamn italieniserades. Italienska bosättare från söder fick statligt stöd och uppmuntrades att bosätta sig i provinsen. Italienska myndigheter fick stöd från Nazityskland i sin italieniseringspolitik. Hitler hade länge ansett att Sydtyrolen var förlorat och den tyska befolkningen uppmanades att emigrera och bosätta sig i Tyskland. Många hörsammade uppmaningen vilket ledde till en utflyttning av tysktalande samtidigt som det skedde en inflyttning av italiensktalande.

Läget förbättrades 1972 tack vare Österrike och FN
Segrarmakterna efter andra världskriget pressade Italien att ge landets minoriteter självbestämmanderätt. Österrike och Italien undertecknade 1946 ett avtal som garanterade Sydtyrolen ökat självstyre. Det statliga stödet för italienska "immigranter" till provinsen fortsatte dock. Detta tolkade den lokala tyska befolkningen och Österrike som att Italien inte var berett att ge provinsen Sydtyrolen full autonomi förrän den demografiska bilden var förändrad till Italiens fördel. Efter att Österrike återigen tagit upp frågan i FN gick Italien 1972 med på ett omfattande "autonomipaket" för provinsen.

Benito Mussolinis fascistiska regim föll till slut, men reliker från diktaturen lever kvar. Italien borde under alla dessa år ha hunnit komma till insikt om sin egen historia och ta farväl av fascismens ideologi. Särskilt illa är det ställt i Sydtyrolen. Den som åker genom städer och byar här stöter i nästan varje gathörn på lämningar från fascismen, som fortfarande förhärligar den och förtrycket av det sydtyrolska tyska och ladinska modersmålet. Segermonumentet, Mussolinireliefen (som uppfördes först efter kriget), benhusen, statyn som i folkmun kallas ”Kapuziner Wastl” i Brunico, de fascistiska ortsnamnen och otaliga andra kvarlevor är bara toppen av ett isberg.

Hur känner man igen ett fascistiskt ortsnamn?
Många slutar på o. Som i Dobbiaco, Cortina d’Ampezzo, Benito. Därför använder Globalrunners Toblach när vi pratar om det finna loppet i Dolomiterna längs den gamla banvallen förbi Toblach-sjön.
Vi är inga fans av varken Hitler, Mussuloni, nazism eller fascism och tycker att valet av ortsnamn mot denna bakgrund spelar roll. Dessutom viner högernationalistiska vindar åter igen i Italien 2019. 

Att orten i det här fallet heter Toblach på tyska och Dobbiaco på italienska är en förklaring som inte ger hela sanningen.

För den som vill fördjupa sig i ämnet finns:

Italieniseringen om bland annat konverteringen av ortsnamn https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Italienisering

En SvD-artikel om ’fascistiska ortsnamn’ och hur genomgripande förändringsarbetet var som en följd av den nya regimen - jämför vårt eget jagande av tornedalsmålet 
https://www.svd.se/dags-att-gora-upp-med-den-forste-fascisten

Förstår vi frågans omfattning? 
http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-//EP//TEXT+WQ+E-2010-5801+0+DOC+XML+V0//SV

Läs hela inlägget »