Ett adrenalinhöjande träningspass

Att komma ihåg att ta med sig sitt pass på utlandsresor är lättare sagt än gjort. Förra året stod en av våra Marcialongaresenärer med näsan i brevlådan när han blev ombedd att legitimera sig på Arlanda. Flygplatspersonal missar aldrig att kolla din identitet. Han avbokade resan och gick miste om alla upplevelser. Den här vintern bokade han samma resa - men bröt armen vid ett träningspass på rullskidor i november. Stackars Micke.

På förekommen anledning strök vi under pass med gult i utrustningslistan till vinterns Marcialongagäster, men det är mycket att komma ihåg när det väl bär av. Pia (som egentligen heter något annat) hoppade glad i hågen på tåget hemma i Skåne. Väl på rull kommer hon på att hon har glömt just passet och att hon inte hinner åka hem och hämta det. Det blir en spännande resa genom Europa av fler än de vanliga skälen.

Pia ringer den granne som har nyckel till hennes hus, som råkar arbeta hemifrån just den dagen. Hon blir guidad i telefonen fram till lådan där passet ligger. Grannen fotograferar passet och skickar en bild på det till Pia och tar sedan passet med sig hem. Pia har nu åtminstone ett foto av sitt pass i mobilen och sitt körkort med på tåget. Pia ringer sin kompis i Helsingborg som nästa morgon ska åka tåg till Marcialonga. Kompisens tåg ska passera Lund 06.30 nästa morgon. Pia antecknar noga vagnsnummer och ringer sin granne som har passet. Grannen kan inte åka till Lund, hon måste vara i Ystad nästa morgon, men hennes bror som råkar sitta vid köksbordet säger att han kan leverera det till Helsingborgskompisen när tåget passerar Lunds station, brorsan ska ändå börja jobba i Lund klockan sju nästa dag. 

På tågresan till Italien är det sällan passkontroller, men när Pia reser är det en - mellan Köpenhamn och Hamburg. Pia tänker tusen tankar på många nödlösningar. När passpolisen kommer tar hon på sig sina vänaste hundögon och förklarar situationen, att passet är på väg fast ett dygn senare och visar fotot på passet i mobilen och sitt körkort. Efter en viss tvekan, som känns som en evighet för Pia, låter passpolisen henne åka vidare. 

Väl på plats i Italien ankommer Helsingborgskompisen med Pias pass ett dygn senare och båda - Pia och hennes pass - har sällskap hem på tåget till Sverige. För att fira Marcialonga och allt möjligt köper Pia ett Worldloppet pass som belöning för alla utmaningar. 

Med denna historia vill vi inte rekommendera någon att skippa passet. Emellertid kan vi lite försiktigt lägga ännu en fördel till samligen med att välja tåg på resan - det går ibland och faktiskt ganska ofta att komma fram även om du har glömt passet. Det går aldrig om du flyger.

En sak vi vill rekommendera (och också alltid gör i utrustningslistor och resebeskrivningar) är att ta med sig en kopia av passet. Antingen på papper, gärna i en reskompis väska om din kommer bort, eller digitalt i telefonen. Det gäller inte som pass, men underlättar om ditt kommer bort på något sätt.