Vad ska hända med alla som är beroende av turismen om inte du flyger till fjärran länder och köper tjänster av dem? Vill du framstå som en moralisk och solidarisk räddare i nöden, som om du flyger till andra sidan jorden bara för att hjälpa människor som har det tuffare än du? Även om du försöker anlita lokalt ägda hotell och restauranter, stjälper du mer än du hjälper.

Självklart går det att hjälpa människor i ekonomiskt fattigare delar av världen utan att flyga dit! Det finns många organisationer med upparbetade kanaler som du kan stödja.

Globalrunners har förmedlat många fadderbarn, enbart flickor, i Nepal som har fått helt andra förutsättningar för framtiden tack vare att privatpersoner i Sverige sponsrat deras utbildning med 2000 kronor per år, utan att flyga....

När en jordbävning 2015 gjorde tiotusentals människor hemlösa i Kathmandudalen, startade vi en insamling där pengarna oavkortat gick till att bygga 19 jordbävningssäkra hus i traditionell stil som idag står klara. Familjer som förlorade allt de ägde, har fått flytta in i dessa. Många svenskar hjälpte till och bidrog till insamlingen. Många människor i Nepal blev glada, men självklart behövde ingen flyga dit...

När paradisöar svämmas över i Stilla Havet och Indiska Oceanen, när skidorter stängs ner permanent i Alperna för att det inte finns någon snö längre, när hotell i Los Angeles brinner upp, när boende i Landskrona tvingas lämna sina hus när havsnivåerna stiger och när miljoner klimatflyktingar måste söka sig till andra länder - i samtliga fall på grund av våra utsläpp som höjer medeltemperaturen på jorden, tycker vi att det är bättre att hjälpa människor - även de som försörjer sig inom turismen - på andra sätt än att flyga till andra sidan jorden, släppa ut tonvis med mer koldioxid och spä på klimatförändringarna. Ökade utsläpp sopar permanent bort arbetstillfällen, även inom turistsektorn. Inte överallt i år, men på allt fler ställen inom en skrämmande snar framtid. Även för oss i Sverige.

Spelar det ingen roll vad lilla du gör? Jo, det gör det verkligen. Varför röstar du annars, varför skräpar du inte ner i naturen - du är väl ändå bara en droppe i havet bland alla andra, eller? Står flyget för bara 5-6 procent av alla utsläpp? Säger alla sektorer det, kommer det inte att bli någon förändring. Är det politikernas ansvar? Livet lär inte bli lättare för någon, om alla bara skyller på politiker som inte vågar ta ansvar och fortsätter som tidigare.

Det är viktigt att vi reser på ett jordnära sätt som ökar förståelsen mellan olika människor i skilda kulturer, men det är inte försvarbart med långflygningar som förvärrar klimatförändringarna med motiveringen att det gynnar turistbranschen på plats. Det går att resa utan att släppa ut tonvis med koldioxid. Med tåg. Det ger mer tid.
 

Att komma ihåg att ta med sig sitt pass på utlandsresor är lättare sagt än gjort. Förra året stod en av våra Marcialongaresenärer med näsan i brevlådan när han blev ombedd att legitimera sig på Arlanda. Flygplatspersonal missar aldrig att kolla din identitet. Han avbokade resan och gick miste om alla upplevelser. Den här vintern bokade han samma resa - men bröt armen vid ett träningspass på rullskidor i november. Stackars Micke.

På förekommen anledning strök vi under pass med gult i utrustningslistan till vinterns Marcialongagäster, men det är mycket att komma ihåg när det väl bär av. Pia (som egentligen heter något annat) hoppade glad i hågen på tåget hemma i Skåne. Väl på rull kommer hon på att hon har glömt just passet och att hon inte hinner åka hem och hämta det. Det blir en spännande resa genom Europa av fler än de vanliga skälen.

Pia ringer den granne som har nyckel till hennes hus, som råkar arbeta hemifrån just den dagen. Hon blir guidad i telefonen fram till lådan där passet ligger. Grannen fotograferar passet och skickar en bild på det till Pia och tar sedan passet med sig hem. Pia har nu åtminstone ett foto av sitt pass i mobilen och sitt körkort med på tåget. Pia ringer sin kompis i Helsingborg som nästa morgon ska åka tåg till Marcialonga. Kompisens tåg ska passera Lund 06.30 nästa morgon. Pia antecknar noga vagnsnummer och ringer sin granne som har passet. Grannen kan inte åka till Lund, hon måste vara i Ystad nästa morgon, men hennes bror som råkar sitta vid köksbordet säger att han kan leverera det till Helsingborgskompisen när tåget passerar Lunds station, brorsan ska ändå börja jobba i Lund klockan sju nästa dag. 

På tågresan till Italien är det sällan passkontroller, men när Pia reser är det en - mellan Köpenhamn och Hamburg. Pia tänker tusen tankar på många nödlösningar. När passpolisen kommer tar hon på sig sina vänaste hundögon och förklarar situationen, att passet är på väg fast ett dygn senare och visar fotot på passet i mobilen och sitt körkort. Efter en viss tvekan, som känns som en evighet för Pia, låter passpolisen henne åka vidare. 

Väl på plats i Italien ankommer Helsingborgskompisen med Pias pass ett dygn senare och båda - Pia och hennes pass - har sällskap hem på tåget till Sverige. För att fira Marcialonga och allt möjligt köper Pia ett Worldloppet pass som belöning för alla utmaningar. 

Med denna historia vill vi inte rekommendera någon att skippa passet. Emellertid kan vi lite försiktigt lägga ännu en fördel till samligen med att välja tåg på resan - det går ibland och faktiskt ganska ofta att komma fram även om du har glömt passet. Det går aldrig om du flyger.

En sak vi vill rekommendera (och också alltid gör i utrustningslistor och resebeskrivningar) är att ta med sig en kopia av passet. Antingen på papper, gärna i en reskompis väska om din kommer bort, eller digitalt i telefonen. Det gäller inte som pass, men underlättar om ditt kommer bort på något sätt.